VARJE kväll när jag sitter nere i min säng och bara tänker, så tänker jag inte på annat än på dig.. och då är det bara dig, på alla våra underbara stunder vi hade tillsammans, som jag aldrig mer kommer få uppleva, vilket känns jävligt jobbigt, jag måste snart inse att det faktiskt är slut nu och att du har gått vidare, men inte jag..att förlora dig var nog bland det jobbigaste som hänt, jag gräät hela natten och sov inte en blund. jag satte på grenade och tittade på bilder på oss, jag satt och höll i delen av mitt hjärta där det står ''I love U'' först så tänkte jag bara kasta iväg det, för det var det jag trodde du hade gjort. men jag bestämde mig för att behålla det, för det är ju precis det jag gör, jag älskar dig! jag sitter fortfarande väldigt ofta och tittar på bilder på oss, och lyssnar på grenade, och då kommer alltid tårarna. du betyder så sjukt mycket för mig! jag är jävligt rädd för att träffa dig igen eftersom jag inte vet hur JAG ska betee mig, och sen är det så sjukt pinsamt..jajo, jag kanske är lite mesig, men det är precis så jag känner.

och jag kan inte fatta varför det blev som det blev, för samma dag som du sa ''det går inte ha det såhär hanna, jag är ledsen men det är slut.'' så hade vi både träffats, och du hade sagt att du älskade mig mest av allt, och vi bestämde att vi skulle träffas nästa dag. du ville inte ens ge det en chans, för ett litet bråk. vi FÖRSÖKTE inte ens lösa det, om vi hade gjort det så kanske det hade funkat igen? visst allt kanske bara var mitt fel för att jag är så jävla avundsjuk, men det skulle vilken tjej som helst vara om det gick rykten om att hennes kille håller på med andra tjejer ? eller ..?

Jag minns sååå väl dagen vi träffades och vi stod där på bron, du höll din arm om mig och sa att du älskade mig..vi sa ''det kommer alltid vara vi''. vad hände med det ? nu står jag här ensam utan dig vid min sida, som du lovade. detta förhållandet trodde jag verkligen på. men du spelade visst bara ett fult spel,  som jag gick med på att spela, vilket jag ångrar nu..fast ändå inte, att man vill förstöra för någon så som du gjorde, fattar jag inte. hur man bara kan driva med någon som man vet verkligen älskar dig.

Jag saknar dig så sjukt mycket, och jag saknar tiden då det var vi, det var bara du och jag inget kunde komma imellan oss. jag förlorade ett flertal vänner för att jag heeela tiden träffade dig istället för att träffa dom, det är sjukt dålig stil utav mig, och det är jag väl medveten om. men jag älskade dig sååå jävla mycke! jag kände mig så himla säker med dig vid min sida. och det finns inget bättre än när du lägger din arm om mig och drar mig intill dig och ger mig en kyss..

Nu förtiden så smsar du en massa gulliga saker, men minuten efter du har gjort det så är det som om det aldrig har hänt? det är väldigt många som säger att jag verkligen måste släppa dig nu, för du inte är bra för mig. men så jävla enkelt är det inte. när man har förlorat en person som man verkligen älskar är det som ett skott i pannan. man vill bara gå under. och det var precis vad jag ville. och jag ska göra ALLT för att du ska bli min igen, jag ska kämpa tills du står vid min sida igen och håller om mig. och viskar i mitt öra ''jag älskar dig..''


den värsta och den bästa dagen i mitt liv.


känns lite dumt att skriva det såhär allmänt..och jag var väldigt osäker på om jag skulle publicera det eller inte, men jag gör det. och hoppas att han läser det.